TANKARNA DIREKT EFTER RESAN
Jag hade så mycket planer som jag ville skulle bli verklighet, jag ville göra någon mer nytta för alla barnen där nere som hade det svårt. Det kändes så konstigt att jag skulle vara här och ha allting så himla bra medan de hade det så svårt. Men vad skulle jag kunna göra? Jag som 14-åring kunde inte göra något speciellt för att underlätta sakerna i Ukraina. Jag försökte i alla fall att göra vad jag kunde.
Jag var så lycklig över min resa att jag var tvungen att berätta allting flera gånger om. Jag planerade att jag sommaren efter skulle åka tillbaka igen och då stanna hela sommaren på Hope Center. Jag började spara pengar, och jag började skriva brev som jag skulle skicka till olika företag för att försöka få dem att sponsra mig med lite pengar för att kunna få åka tillbaka igen. Men det var mycket drömmar om att få åka tillbaka, och för lite tid och för lite pengar. Det blev tyvärr inget av den där resan sommaren 2007. Mamma tyckte att det blev för mycket då jag åkte med skolan till Makedonien i april 2007, och att vi helt enkelt inte hade råd med ytterligare en resa det året. Sedan var det dags för gymnasiet, som tog tid och jag tjänade inte något vidare med pengar. År efter år gick utan att någonting hände med resan till Ukraina.
/nick/ LoLLo ES3 MK – Bergagymnasiet, Eslöv
ett av alla de pyssel vi gjorde på Hope Center..
halsduk som jag köpte på marknaden i Kiev..
