projektukraina

26 juni 2006

Ca: 15.00 - Dagen efter barnen åkt hem var det dags för mig att lämna Hope Center och Ukraina. Det började med en lång bussresa som tog ca tre timmar, väl framme åt vi på Mc donalds innan vi tog tåget till Kiev.

27 juni 2006

Ca: 10.00 - Efter tolv timmar var vi äntligen framme. eftersom vi kom fram så pass tidigt gick runt på en marknad innan vi skulle åka iväg till flygplatsen. Vi tog farväl av de amerikanska ledarna som skulle stanna kvar i staden ett tag till innan de kunde åka flyget hem medan vi svenskar dvs jag, Lena och Ingegärd satte oss i bussen och åkte till flygplatsen. Där väntade vi en lång stund innan vi fick stiga på flyget och flög iväg mot Ungern där vi landade för att byta till flyget som tog oss till Danmark. Väl i Danmark stod Lena’s man Bengt och tog emot oss och skjutsade oss hem till Sverige igen.

Ca: 19.00 - Efter en lång dag med en massa upplevelser var jag så trött att jag bara ville hem och sova, vilket jag inte riktigt lyckades med då jag skulle packa upp och ringa en massa innan jag äntligen fick lägga mig i sängen för att sova.

/nick/ LoLLo ES3 MK – Bergagymnasiet, Eslöv

Veckan jag hade som ledare på Hope Center var verkligen fylld med glädje, sång, dans, lek, pyssel och en massa blandade känslor som sorg och kärlek. Varje dag fick barnen frukost i den stora matsalen. Efter frukosten blev det bibelstund, med en massa sång och dans vid den stora trappan, och vissa dagar hade antingen vi ledare eller några av barnen något speciellt att överraska med, som t.ex. en liten sketch eller liknande. Efter bibelstunden blev det lekar på området eller på stranden som låg 1 km bort. Efter en lång förmiddag blev det lunch och sedan fritid för de större barnen medan de yngre hade vilostund. Ca: en timme efter var det mellis, och sedan dags för en massa pyssel med Lena. Lena hade bett mig hjälpa henne vid pysselstunden vilket jag gjorde för att underlätta för henne. En massa lek efter pysselstunden i väntan på middagen, sen var det dags för ännu mer lek och bus innan barnen skulle hoppa i säng.

På kvällen gick vi ledare runt för att läsa god natt saga, eller sjunga lite för alla barnen, för att sedan säga god natt!

På morgonen gick vi till barnens hus för att hjälpa alla de som ville fixa till håret. Vi borstade det och satte upp det så som de ville ha det. Och så höll allt på hela veckan!

En utav de mellersta dagarna regnade det så mycket hela dagen att vi fick ha bibelstunden i det stora tältet som fanns på gården och istället för att springa ute och leka på kvällen så satt vi och kollade på film inne i matsalen. Filmen var givetvis dubbad till ryska så det var väldigt svårt att förstå och hänga med, men det var en massa glada miner och en massa skratt inne i matsalen den kvällen. Själv var jag tvungen att se filmen igen när jag kom hem till Sverige så att jag skulle veta vad det var jag egentligen hade sett för något.

Pyssel var det väldigt många av barnen som älskade, och ett utav barnens favorit pyssel var att de skulle designa sin egen tygpåse. De skulle skriva sitt namn och sedan var det fritt att rita och måla precis som de ville. Tygpåsarna tog vi ledare sedan hand om, strök dem och fyllde dem i hemlighet med en massa saker, som t. ex shampoo, balsam, tvål, deodorant, hårborste eller kam, hårsnuddar och klämmor, tandkräm, tandborste, leksaker och ett vackert kors ifrån U.S.A. Det finns en väldigt rolig historia om det där korset. Det var som så att en av pojkarna hade sett Lena ha det där korset runt halsen och hade tyckt att det var så fint att han gick fram till henne och sa att han också ville ha ett sådant kors. Lena hade skrattat lite för sig själv och sedan sagt till pojken att ifall han bad till gud om att få ett sådant kors så skulle han kanske få det. Efter någon dag kom pojken fram till Lena igen och sa att han tyckte korset var så fint och att han också ville ha ett sådant, Lena svarade honom på samma sätt som tidigare. Dagen då barnen skulle åka hem delade vi ut alla tygpåsarna till dem, och den lilla pojken kom springandes till Lena med tårar i ögonen och sa,

– Jag bad till gud om att få ett sådant kors som du har och kolla jag fick ett i min tygpåse, och Lena log stort, kramade om pojken och sa:

– Jag sa ju det, och glöm aldrig att gud verkligen älskar dig!

Jag brukar sitta och tänka på den lille pojken och alltid får jag en tår i ögonen och lyckan växer inom mig. Tänk om det vore så här, att dagens barn kunde bli så otroligt lyckliga för en så liten sak istället för att alltid kräva det största av sina föräldrar. Den pojken kommer att göra mig lycklig i så många år framöver, och jag hoppas att jag nu kan förmedla något till er som läser detta, så att ni också tänker om och att ni också känner lyckan!

… fortsättning följer!

/nick/ LoLLo ES3 MK – Bergagymnasiet, Eslöv



Pyssel dax...



Jag tillsammans med Taya...



Taya...



Jag - Midsommarafton på Hope Center...



Natascha och hennes kompis...



Barnens show, sista kvällen...



Barnens show sista kvällen...



Ledarnas show sista kvällen...



Ledarnas show sista kvällen...



Diana och barn framför scenen...



Ledarnas show sista kvällen...



Volleyboll på området...



Fotboll på området...



Vid volleybollplanen...



Samling - bibelstory, musik och sång...

Det kändes verkligen helt otroligt när alla de 400 barnen strömmade ur bussarna. De hade åkt hela vägen från Simferopol, vilket tar ca: 4 timmar med buss från Kerch. Bara tanken på att alla dessa gatubarn skulle få uppleva en hel vecka med en massa bad och lek, massa pyssel, sång och dans och en massa annat de inte var vana vid.

Alla barnen delades upp i fyra åldersgrupper och fick vars sitt stort hus med två stora sovsalar, två stora toalettrum, och en mindre sovsal till deras ledare. Killar och tjejer delades upp och fick vars sitt av de stora sovsalarna och vars sitt utav toalettrummen och alla fick var sin egen säng. Det tog inte lång tid innan de packat upp och var ute på den stora gården för att leka av sig en massa. Känslan av att få vara där och se allt detta var helt obeskrivlig! Det var så fantastiskt att se alla barnens glädje.

… fortsättning följer!

/nick/ LoLLo ES3 MK – Bergagymnasiet, Eslöv

Den allra första dagen var det väldigt lugnt, vi fick våra rum och vi fick vila efter den långa resan. Vi blev indelade i rummen efter kön och hur länge vi skulle stanna, jag fick dela rum med två amerikanskor, Diana och Alicia som var ca 50 och 18år gamla. Självklart drog jag mig mer till Alicia då vi var de två yngsta ledarna. På kvällen gick vi alla ut en runda i Kerch för att kolla på omgivningen lite. Inte förren då började jag att slappna av och kunna prata mer och mer engelska. Ibland kom det ju visserligen ett och annat svenskt ord, men det var inget större problem. De första tre dagarna var vi alla i full gång med att planera en massa inför dagen då barnen skulle komma, det var lekar, scheman, pyssel, sång, dans och en massa aktiviteter som det skulle fixas med. Självklart var vi klara med allt den dagen då barnens bussar stannade utanför Hope Centers grindar, och barnen strömmade in genom de öppnade grindarna!

… fortsättning följer!

/nick/ LoLLo ES3 MK – Bergagymnasiet, Eslöv


 
Lena, Alica och Jag på marknaden i Kerch..



Jag, Lindsey och Alica...



Lindsey och Jag...



Jag och Alica...



Sergey, Tanya och Jag...

Onsdagen den 14 juni -2006:

• 07.00 – samling ute i Norrvidinge hemma hos Lena.

Min syster körde mig och min dåvarande pojkvän dit, sa hej då och körde sedan hem igen. sen var det in i nästa bil för att åka till Kastrup i Köpenhamn med min pojkvän Emil, Lena, hennes man Bengt och Lenas väninna Ingegärd.

• Ca: 8.30 – Framme på flygplatsen och ett långt farväl av Bengt och Emil.

Det blev en lång väntan på flyget, men vi var först på eftersom Ingegärd har svårt att gå och vi fick rullstols hjälp hela vägen till Ukraina.

Först åkte vi flygplan mellan Köpenhamn – Budapest, sedan byta vi flyg och åkte Budapest – Kiev, Ukraina.

Väl på flygplatsen i Ukraina kom Sergej och mötte upp oss och visade vägen till bussen. På bussen satt redan alla amerikanarna så det blev en massa hälsande innan man kunde sätta sig till ro i bussen. Amerikanarna var väl mellan 18 och 50 år gamla så jag var ju verkligen yngst med mina 15 år, men de var väldigt trevliga allihop.

Det blev mat innan det bar iväg till tågstationen i Kiev där vi sedan åkte tåg i ca: 12 timmar för att ta oss ner till halvön Krim. Tågresan var riktigt jobbig, och speciellt lång. Då jag var väldigt blyg av mig och osäker på min engelska så delade jag hytt med Lena och Ingegärd, fast egentligen så sov man väl inte så jätte mycket p.g.a. de obekväma sängarna och det lyhörda tåget.

Torsdag, 15 juni -2006:

Ja efter en tuff natt så rullade vi in på vår slutstation. Sedan blev det en lång och jobbig promenad med allt baggage för att hitta till bussarna. Bussen tog oss från stationen och till slutdestinationen: Hope Center i Kerch. Bussresan tog ca: 5 ½ timme då vi stannade en gång för att få mat och sträcka på benen lite.

Kerch är en väldigt fattig by vilket syntes, visst fanns det också vissa hus som var lite finare men om man jämför med Sverige så var det våra normala hus som var fina där. Men trots det fattiga läget i Kerch så älskade jag verkligen byn fullständigt. Det var verkligen glädje i alla människor trots att läget kanske inte var det bästa för alla.

… fortsättning kommer i veckan!

/nick/ LoLLo ES3 MK – Bergagymnasiet, Eslöv

Hope Center, Ledarnas sovsal   
Hope center, framsidan     
Hope center, baksidan     

Med hjälp av Lena och organisationen Global Action fick jag chansen att följa med Lena och hennes väninna Ingegärd till Ukraina. Det började med att Lena berättade i januari att hon skulle åka ner och frågade ifall jag ville följa med, och självklart blev jag super glad och sprang hem till mamma med en gång. Från en början var mamma lite osäker, med tanke på att det inte var den billigaste resan och hon hade inte direkt jätte mycket pengar att lägga ut bara så där. Men i alla fall satte mamma, Lena och jag oss ner för att diskutera, och vi kom fram till att jag skulle söka bidrag hos olika organisationer för att förenkla det för mamma. EFS bidrog med en femtedel av kostnaderna och Lena själv med lite.

Resan började egentligen redan, då vi åkte in till Landskrona för att ta sprutor mot hepatit A och B, mot fästingar och få någon slags dricka för magen. Sedan åkte jag in till Landskrona två gånger till för att få ytterligare två sprutor mot fästingarna, då det tydligen skulle vara riktigt tufft med de små djuren där nere. Dock träffade jag inte på en enda fästing trots vaccinationen.

Äntligen skulle jag få åka med ända ner till Ukraina. Jag skulle få lära mig och få se en helt ny kultur. Innan hade jag bara varit i länder som Tyskland, Danmark och Grekland, så det var verkligen världens chans och en helt sjuk känsla att få följa med Lena till Ukraina.

… nästa vecka, om resan dit!

/nick/ LoLLo ES3 MK – Bergagymnasiet, Eslöv